Den 3 oktober hade vi höstens första möte, om klimathistoria. Det fanns mycket att lära! 

I går försökte jag på denna plats lägga ut länkar till ett par artiklar av Fredrik Charpentier Ljungqvist, som höll föredrag på vårt möte i tisdags. Men det försöket ledde bara till elände: Facebook vägrade publicering eftersom man misstänkte dold reklam, och sedan vägrade FB ta emot något jag skrev över huvud taget! Jag får därför helt enkelt ge titlarna till de två artiklar Fredrik nämnde, och om man sedan googlar på dom så dyker det upp klickbara länkar. Den ena heter "The significance of climate variability on early European grain prices", den andra "Climate and society in European history". Den förra är alltså en specialstudie, den senare en översiktsartikel. För den som inte var med på mötet kan jag säga att Fredriks föredrag var synnerligen lärorikt och fakta fyllt. Jag ska bara nämna en lärdom jag tog med mig: klimatet har alltid ändrats, men från och med 1700-talet har i alla Västeuropa inte drabbats så hårt av dessa förändringar. Det beror på att samhällena varit så pass välorganiserade att man kunnat hindra de värsta konsekvenserna. Fredrik nämnde dom så kallade svagåren 1867-69 då stark kyla ledde till felslagna skördar och hungersnöd. Umbärandena i framför allt Norrland var mycket stora, men den reella överdödligheten faktiskt marginell. Men i Finland, där samhället ännu styrdes på tsarryska sätt, dog 10 procent. På den ofrånkomliga följdfrågan vilka samhällen som i dag är bäst rustade att möta följderna av klimatkatastrofen sade den försiktiga Fredrik att som forskare hade han inget svar, men som (högt kvalificerad) lekman ville han nämna EU- och ESS-länderna, Kanada, Kina. Dessa stater förenas väl utbyggda och starka institutioner som visat god anpassningsförmåga till förändringar, utbyggda välfärdssystem, stora fungerande marknader och relativ avsaknad av korruption och sådana samhälleliga konflikter som genererar en mycket hög våldsnivå.

‍