“Vi ska vara en del avfolkbildningssverige.” Det sade Carl-Göran Holm, ordförande i KarlstadsHumanistiska Förening, när han talade vid middagen på Svenska Humanistiska Förbundets årsmöte i Karlstad 28 februari – 1 mars. Och han lade till ett citat från Greta Thunberg: ”Lyssna inte på mig, lyssna på vetenskapen.”

Egentligen var det två sammankomster i Karlstad. På fredagen firades Karlstads Humanistiska Förenings125-årsjubileum. På lördagen höll riksförbundet sitt årsmöte, med Karlstadföreningen som värd. Båda dagarna präglades av just folkbildning och vetenskap.

Fredagens jubileumsfirande började i en överfull hörsal på Värmlands museum, också allmänheten var inbjuden. Först talade arkitekturhistorikern Martin Rörby (känd bl.a. från tv-serien ”Arkitekturens pärlor”) om hur man kan bygga nytt i gamla städer utan att förstöra gamla värden. Han visade en uppsjö av bilder på såväl goda exempel – såsom den 2010-talstillbyggnad av Värmlands museum vi precis satt i! – som avskräckande (Stockholm Waterfront!). Man måste bygga nytt, och det handlar sällan om att bygga nytt i gammal stil, framhöll han. Däremot kan god ny arkitektur förtydliga uttrycken också i kringliggande äldre byggnader. Det är en fråga om balans i stort och smått.

För eftermiddagens andra föredrag stod idéhistorikern Anders Ekström, medlem i riksstyrelsen. Rubriken var ”Demokratiska utmaningar i ett nytt sekel” – innehållet blev snarast obehagligt aktuellt såsom 2025 hittills gestaltat sig. Anders Ekström sade att mellan 1989 och 2016, ungefär, var vi slarviga med demokratin. Vi lät oss förledas av grumliga uppfattningar om liberalismens slutliga seger och historiens slut. Fyra tendenser präglade perioden: ekonomisk, kulturell och geografisk differentiering; antiinstitutionella ideologier och privatisering; ny infrastruktur för kommunikation samt så kallad kulturell essentialism – gruppen ställs mot samhället, identitet mot ideologi. Mot dessa strömningar framhöll han vikten av det gemensamma. Eftersom vi var i Värmland påmindes vi om Erik Gustaf Geijers artiklar om representationsreform redan på 1840-talet: när mångfalden ökar blir behovet av gemensamma institutioner än mer uppenbart. Idag behöver vi också mer av gemensamma samhällsinstitutioner som vi känner stark tillit till. Och vi behöver ”det allmänna” – allmänna järnvägar, allmänvärnplikt, allmän grundskola med mera.

Efter Anders Ekströmsföredrag följde körmusik av hög klass. Sedan skulle det vara paus, men då stod vi i kö och kvitterade ut var sitt exemplar av Karlstadföreningens jubileumsskrift ”Att vara med sin tid. Nio spretiga texter om humanism”. Och därefter festmiddag med högtidstal – se ovan!

Lördagen inleddes följaktligen med sådan verksamhet som bär upp demokratin: förbundets årsmöte. Det var odramatiskt. Ordförande Katarina Ek Nilsson omvaldes, liksom hela styrelsenså när som på att Gullög Nordquist drog sig tillbaka och ersattes av Karin Westin Tikkanen från Göteborg. Årsberättelsen kunde redovisa god ekonomi i mycket god ordning och ett något ökande medlemsantal; hela förbundet har i dag ca 2 200 betalande medlemmar.

Årsbokskommittén rapporterade. 2025 års bok heter ”Rättvisa” och rymmer åtta essäer kring detta tema av statsvetare, filosofer, rättsvetare, litteraturvetare m.m. Boken – som denna gång består av åtta häften – distribueras till medlemmarna i slutet av augusti eller början av september.

Efter årsmötet följde utdelning av det årliga priset till ”yngre person som utfört lovvärt intellektuellt arbete i humanistiska anda”. Årets pristagare är Vanja Karlsson, lärare i svenska och svenska som andraspråk i Igelstaskolan i Södertälje. Där har hon tillsammans med andra lärare utvecklat ett läs- och skrivfrämjande arbete med poesi och annan skönlitteratur som gjort eleverna avsevärt mycket duktigare i skolan. ”Ingen annan yrkesgrupp kan göra så bestående avtryck i en människas liv som de lärare vi möter i skolan. Det är ett arbete i sann humanistisk anda.” heter det med all rätt i den utförliga prismotiveringen. Den kan läsas i sin helhet på riksförbundets hemsida https://humanistiskaforbundet.se/2025/03/01/vart-pris-gar-till-vanja-karlsson/.

Så blev det åter musik av mycket hög klass och en rolig föreläsning av Karlstadhistorikern Kristin Mikalson om Värmlands skogsfinnar. Det handlade inte så mycket om själva skogsfinnarna som om hur vi skriver deras historia. Alla är överens om att det fanns skogsfinnar på 1600-, 1700- och 1800-talet. På 1900-talet menade man att dom inte fanns längre. Men nu finns dom visst igen? Eller gör dom inte det? Kristin fick oss att återigen reflektera över historia, identitet, grupper och samhälle.

Sen var det slut, och jag åkte hem till Stockholm, med styrkt ande och trött lekamen.  

Olle Josephson

‍