Ukrainsk lyrik i dag handlar naturligtvis i mycket om kriget. Det går knappast att överskatta den betydelse kulturen har i Ukrainaför att hålla samman folket och stärka motståndsviljan, menade Susanna. Flera ledande författare har också stupat i striderna, som barnboksförfattaren Volodymyr Vakulenko eller poeten Maksym Kryvtsov.

En dikt av Kryvtsov var ett av de tre exempel på översättningsproblem Sanna tog upp. Det gällde diktraden ”Mitt huvud rullar från dunge till dunges om en perekotypole”. Hur ska man översätta ”perekotypole”? Ordet syftar på ett slags boll av en torkad växt som flyger över stäppen när det blåser och är välkänd i Ukraina.  På engelska heter växten ”trumble weed”, på svenska ”sodaört”, men det senare ordet ger ju inga associationer alls för en svensk läsare, knappast heller ”marklöpare” eller ”stäpplöpare” som också används som beteckningar. Åhörarna gav flera förslag, men inte något som vann omedelbar genklang.

Ett liknande problem uppstår i en dikt av Katryna Kalytko (f. 1982), en bitter parafras på Fader vår i krigstider: ”… och den tunga anden över graven, där sonen och fadern slängts bredvid varandra”. Ordet för ”ande” i ukrainska är dubbeltydigt. Det kan också betyda ”(dålig) lukt”, ”stank”. Går det att i en översättning rädda något av den betydelsen och samtidigt behålla allusionen till treenigheten?

Susannas tredje exempel var hämtat från en dikt av Serhij Zjadan – Susanna beskrev honom som ”det ukrainska kulturlivets bultande hjärta”. Ett par romaner, ”Internatet” och ”Depeche Mode”, liksom diktsamlingen ”Antennen” finns på svenska. ”Det står en kvinna under månen/ och liknar bokstaven i/ i ordet natt”, lyder diktraderna. Det blir ju besvärligt eftersom ”natt” är ett ord utan i på svenska men samtidigt ett ljud och en bokstav med stor symboliskbetydelse i ukrainskan. Ganska många ukrainska ord har i där ryskan har en annan vokal. Natt heter ”nitj” på ukrainska och ”notj” på ryska. Det ukrainska alfabetet har fyra bokstäver som inte finns i det ryska alfabetet, och en av dem är i.

Att olikheterna gentemot ryskan framhävs i ukrainskan i dag är inte så konstigt. Men det har skiftat under språkets historia. Ukrainska och ryska kan sägas ligga längre från varandra än svenska och danska, men närmare än svenska och tyska. Ukrainskan tog form som skriftspråk på 1800-talet med författaren Taras Sjevtjenko, och hade en blomstringstid under 1920-talet dåden nya sovjetstaten uppmuntrade och stödde nationella minoriteter. Man dokumenterade ukrainskan i stora ordböcker med många synonymer. Med Stalins första femårsplan och 1930-talet svängde politiken helt. Lexikografer, språkvetare, författare och andra intellektuella deporterades och avrättades 1937-1938; man talar därför om ”den avrättade renässansen” för ukrainskan. När ukrainska ordböcker gavs ut under sovjettiden efter 1945 fick alltid de ord som låg närmast ryskan den främsta placeringen, även om de inte var vanligast.

All denna historiska laddning i bokstaven i går knappast att förmedla i en översättning, men det är ändå viktigt att just den bokstaven finns kvar. Susanna hade löst det genom att översätta till ”i ordet midnatt”. Det stämmer ju inte riktigt med originalet. Men som Susanna sammanfattade avslutningsvis inför de 30 mötesdeltagarna, med en blinkning till dagens översättningsforskning: ”Det intressanta är inte det som går förlorat i en översättning utan det som nyskapas.”

Olle Josephson

‍